Följer utvecklingen med spänning…

Författare: Peter Borring

Om några dagar ska jag moderera ett webbinarium som handlar om elektrifiering av lantbrukets fordon. Det ska bli spännande, på flera sätt.

För oss som är teknikintresserade i lantbruket är utställningen Agritechnica i Hannover ett givet besöksmål. Vartannat år – om inte corona sätter stopp – samlas 450 000 besökare och utställare från alla världsdelar under några dagar. Jag har varit där nästan varje gång sedan 2007. Det är en bra mätare om man vill spana bortom hörnet på vilken teknik som är på G.

Redan 2007 hade någon eller några av de stora traktortillverkarna någon konceptmaskin som drevs av el eller biogas, men fortfarande är det mycket trögt praktiskt lantbruk att kunna införskaffa serietillverkade elmaskiner för fältarbete. För inomgårdshantering finns det lite mera att välja på.

Varför är det så? Ja orsakerna är många, men den viktigaste är nog kanske att stora jordbruksmaskiner kräver stora energimängder och hittills har batteritekniken varit dyr och tung, vilket gör att det fysiskt fortfarande begränsar räckvidd och körtid. Någon sade att ett batteri som ska räcka ett antal timmar för en traktor i fältarbete, väger ett antal ton och då är ju oftast traktor redan från början inte så lätt. Även om det försvinner en del vikt från en omfattande dieselmotor och transmission i el elmaskin, så är det ändå inte önskvärt med den ökade vikten. Det andra är som sagt batterikapaciteten, dvs arbetstiden är för begränsad fortfarande.

Slutsatsen blir lätt att än så länge är flytande bränslen de effektivaste energibärarna till de energimängder vi måste ha med oss för att köra en traktor en dag ute i fält. Annars kan man tycka att biogasen borde slagit in mera. På gårdar med djurproduktion har vi ju redan en bra råvara i form av gödseln och i Tyskland finns ju biogas på många gårdar, där man just producerar el. Det borde inte vara så svårt att bygga ut de anläggningarna till att uppgradera gasen till fordonsgas och driva sina traktorer på. Men även här kommer teknik och politik in. Tyskland har via enorma subventioner i programmet ”energiewende” som bygger på att man ska fasa ut sin kärnkraft, i stället få fram så mycket förnybar el som möjligt från sol. Vind och biogas. Vilket medfört att det finns ringa intresse att uppgradera biogasen till fordonsgas när det är nog så lönsamt att producera el på gården och elda upp värmen ”till kråkorna”… Även vad gäller räckvidd har biogasen sin tydliga begränsning för tunga dragare.

Just därför tror jag att de lägst hängande frukterna vad gäller elektrifiering i lantbruket är elektrifiering av fordon för ”inomgårdsbruk”, dvs lastmaskiner, fullfoderblandare mm som hanterar foder, strömedel, röjer snö osv hemma runt gården. Fordon som oftast rör sig hemma på gården eller nära brukningscentrum som kan tankas på lunchen.

På seminariet har vi med några leverantörer av sådana minilastare och även om vi inte kommer behandla det, så noterar jag att ett stort traktorfabrikat numera kan erbjuda en serietillverkad biogastraktor på den svenska marknaden.

Så helt stilla har det inte stått i alla fall…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s