Taxonomins första akt

Författare: Jens Berggren

Scen 1: Hur kan man missa att det nya är ju inte längre svart utan klargrönt, förnybart och fossilfritt!

En klimattaxonomi värd namnet skulle ju hjälpa, inte stjälpa finansiering av förnybara, gröna verksamheter. Det är ett grundläggande tankefel i taxonomin och i mycket annat av samhällsdebatten att man inte riktigt förstår att skilja på förvaltande av förnybara resurser och förbrukning av ändliga. Denna bristande förståelse kopplat med snäva perspektiv leder tyvärr till att man silar mygg och sväljer kameler. Taxonomin ställer detaljerade krav på hur lite fossil koldioxid olika delar av tillverkningen av järn, stål, aluminium, cement, plaster, natriumkarbonat, kimrök/carbon black, klor, ammoniak, salpetersyra och andra ”organiska baskemikalier” får släppa ut. Budskapet i dessa klimatkriterier är alltså att det är okej att, i några fall under en övergångsperiod, fortsätta att öka mängden kol i atmosfären. Samtidigt ställer man långtgående och väldigt knepiga krav på skogsbruk. Om jag förstår skrivningarna rätt måste en skogsbrukare i förväg för sin finansiär bevisa det kontrafaktiska, att hennes aktiviteter kommer ge mindre utsläpp under de kommande 30 åren än vad som skulle varit fallet om hon hade gjort som ”vanligt” (i taxonomin används begreppet ”business-as-usual”). Detta låter sig inte göras i en värld med hyffsat stabilt klimat och når en ny nivå av omöjlighet i detta klimatförändringens tidevarv (vilket RPD-scenario ska man använda för beräkningen?). En annan, rätt dålig men ändå, illustration av snedtänket i taxonomin är den mängd trycksvärta man ägnar de olika aktiviteterna. På sju ord får man fram att vind- och vågkraft alltid är bra för klimatet. För batterier, som ju ändå har en del knepigheter genom att de består av ändliga material som kan kräva en hel del bearbetning innan och efter de används, tar sig taxonomin fem rader. För byggnadsmaterialet cement, som ju alla vet rätt mycket på sitt klimatsamvete då det krävs en massa värme (oftast av fossilt ursprung) för att pressa ut koldioxid ur kalkstenen för att få cement, tycker sig taxonomin behöva tio rader för att sätta tonen. Jämför detta med texten som berör skogsbruk. Uppdelat över fyra olika delavsnitt använder taxonomin trettio trassliga sidor för att beskriva vad som krävs för att den verksamhet som använder solljus för att binda luftens koldioxid till bland annat beboeliga kollager (a.k.a. trähus). Utöver detta används ca femton sidor för att beskriva kraven som skall vara uppfyllda för att det ska anses klimatsmart att använda biomassa för energiändamål. Något som ju, nota bene, inte ökar mängden koldioxid i biosfären så som fossilerna gör.

Scen 2: När det bästa blir det godas fiende/Döden i diket

Man gör också det bästa till det godas fiende genom att ställa enormt komplicerade och höga krav t.ex. för att återställa våtmarker. Något vi vet att väldigt många av våra medlemmar gör, majoriteten faktiskt helt utan ersättning eller uppmuntran från samhället. Istället för att bejaka dessa frivilliga insatser i det allmännas tjänst och bidra med stöd och råd talar man på krångligt sätt om att det måste vara perfekt för att få kallas hållbart och hotar med att om man misslyckas får man se till att kompensera för det i andra delar av sin verksamhet. Ett mer effektivt sätt att slå ihjäl en önskan att bidra med det man kan får man leta efter!

Scen 3: Fel verktyg för uppgiften

Istället för att bejaka en övergång från fossila bränslen mot förnybar bioenergi ställer man väldigt detaljerade krav kring vilka grödor eller träd som anses avsedda för vad via en avlägsen reglering av finansmarknaden. EU tittar inte på hur det faktiskt fungerar inom jord- och skogsbruk och försöker justera där det eventuellt finns brister (om grödor som först hade kunnat bli nyttig mat används till etanol, obs inte den som går till mänskligt rus men också rys i form av våld och misshandel). Utan här via taxonomin talar man om att banken måste hålla koll på vad ett syfte med en gröda kan ha tänkts vara för att kunna veta om det är taxonomikompatibelt att använda den för energi- eller materialändamål. Det blir lite som att låta en hållbarhetsexpert försöka utföra hjärnkirurgi från flera meters håll med hjälp av en slägga; hål i huvudet!

Scen 4: Att sumpa världens chans!

Tittar man på klimatmodellerna så ser man att svenskt jord- och skogsbruk faktiskt både bildligt och rent bokstavligt är världens chans – då kan inte en taxonomi komma och trassla till det

Ridå!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s