Vem är Emilia?

Emilia Astrenius Widerström heter jag, 31 år gammal boendes i Götene med en halv 4H-gård, galna barn och en förstående man i Västra Götaland.  

Hur jag blev engagerad i hållbarhetsfrågorna börjar nog sedan tonåren. Jag har jag alltid haft ett brinnande intresse för djur. Som barn hade jag drömmar om att bli delfinveterinär på Kolmården, blev vegetarian som tonåring och var det ett tag fram i vuxenlivet. När jag skulle välja gymnasium var därför siktet inställt till veterinär, så då valde jag en naturbrukslinje med inriktning Djurvård. Det första året fick vi prova det mesta skolan hade att erbjuda och i och med det, fick jag vara i ladugården med mjölkkorna för första gången. Ska man säga att det blev kärlek vid första ögonkastet när jag mötte en stor svart ko vid namn 228 Johanna? Efter den dagen bytte jag linje till jordbruk. Jag ville ju bli mjölkbonde! Det blev ett chockartat samtal hem till föräldrar, men dom vande sig med tiden. 

Efter gymnasietiden fick jag jobb som avbytare, en person som jobbar som extrapersonal för jordbruket för inhyrning, många använde det som chansen att få nån ledig dag i månaden från arbetet på gården. Året var då 2008. Jag hade en krets med mjölkbönder som jag åkte runt till. Där någonstans kom de första kriserna på länge för mjölkproducenterna, många gårdar lades ned på grund av ekonomiska aspekter. Jag såg hur livsverk kraschade, ett efter ett. Där blev min frustration stor på hur maktlös jag kände mig. Jag ville göra något. 

Mitt engagemang i LRF Ungdomen lokalt började 2013. Chansen att träffa likasinnade ungdomar med intresse för jord och skogsbruk gjorde att jag blev peppad att verkligen ta tag i världens orättvisor så som jag såg det. Varför var det så få unga som såg möjligheterna? Varför var vi inte viktiga för samhället? Varför sågs vi ned på?   

Efter några år blev jag ordförande för LRF Ungdomen på riksnivå. Det var där jag förstod alltmer komplexiteten, sambandet mellan lokalt och EU-politik. Den urbana synen på bonden. Och att landsbygdens roll för klimatomställningen, som jag ser det, inte alls tas på allvar. 2019-2020 gick jag utbildningen “Höj Rösten”- politikerskola och fick se hur min världsbild av människors utmaningar och samhällsfrågor blev än mer bredare. Hur i hela friden ska vi sy ihop det här? Med nyanser blev svaret. Och att våga fråga och förstå. 

Hållbarhetsfrågorna är väldigt starkt rotade i mig idag som person. Även fast vi står inför globala konsekvenser om vi inte skärper oss rent ut sagt, så kan vi inte tänka globala svartvita lösningar. Mycket utav tänket från min sida är att utgå från platsen där vi är och in i olika målkonflikter därefter. Hållbarhet för mig är när vi förstår den helheten och jobbar på att alla delar som ger inverkan till, spelar roll oavsett om det är sociala, ekonomiska eller miljömässiga utmaningar. Och den kan skilja sig åt om du åker en kommun bort. 

Hur gick det med att bli bonde då? Just nu är vi mitt uppe i ett ägarskifte, där jag är på väg att bli delägare på den gården jag jobbat på med mjölkproduktion. Min kompanjon och jag driver ett mjölk och grisföretag, där vi också brukar ungefär 1100 ha växtodling. Fokus ligger på att bli mer självförsörjande av foder samt att bli en av Sveriges mest hållbara gårdar. Det är någonting som vi spånar på tillsammans med teamet vi jobbar ihop med.  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s